En höstpromenad

Jag var ute och gick idag, jag skulle posta ett recept så att Albins sondmat kan beställas. Det brukar ta 3 dagar innan maten kommer så jag hoppas att det inte hinner ta slut. Jag tog en sväng över skogen innen jag jag gick hem. Jag gick på en smal stig i skogen och alla löven avr gula eller bruna och de flesta låg på marken. Det prassalde om min skor där jag gick. Det doftade jord, löv och våt mossa. Då kom ett minne till mej, ett barndoms minne. Jag är ca 6 eller 7 år och jag har ett par bruna promenadskor på mej. Mamma sa att de hette promenadskor. Jag har nog själv aldrig använt det ordet någon gång. Men jag minns att jag tyckte om min promenadskor och jag är ute i skogen på hösten och det doftar jord, löv och våt mossa.  Och jag är glad. Jag är bara jag i skogen med mina bruna promenadskor och jag är glad. Det finns inga måsten och orosmoln på himlen. Jag är inte en massa titlar, jag är bara jag . I hösten på en höstpromenad. Och jag är glad.