På morgonen

ska allt bara funka, alla ska komma upp i tid och frukosten ska flyta på och kläder ska ha rätt färg och form och storlek och alla saker ska vara på sin rätta plats. Annars...Pang! Bom! Explosion och vredesutbrott! Vulkanen Frida får ett utbrott! Och  mamma svettas och en storebror blir arg. Då kommer taxin som ska skjutsa barnen till skolan. Bara att få på barnen ytterklader i det läget är en match som jag oftast vinner, men ibland lämnar jag "walk over" och F får stanna hemma tills den kokande lavan har stillat sej. A kan jag mota ut i taxin, han sitter ju i rullstol, och han är oftast arg för att lillsyrran ballat ur och skriker och kastar saker. Hans irritation försvinner på väg mot skolan. I ett sånt här läge har jag telefonsamtal framför mej då jag ska ringa till skolan och berätta på ett sansat vuxet sätt vad som gått fel och varför hon inte kommer till skolan idag. Jag är helt slut efter att ha försökt att övertala, skrikit och bett om ursäkt och tjatat på F att följa med taxin. Men framgången har då uteblivit. Vi har tur, för F går i en skola där man förstår autism, där man vet att det finns bra dagar och riktigt jobbiga dagar. Men kvar i huset är ilskan F och svettiga mamma och nu ska jag vara en pedagogisk och förstående förälder som ska hjälpa min dotter att förstå vad som gick snett. Phu!

Men denna morgon så var det bara ett tjat vid tandborstningen och ett mindre jordskalv när jackan skulle på, båda barnen kom med i taxin och i eftermiddag ska F till sitt kortis. Då är bara A och jag ocg Fredrik hemma. En liten paus till nästa utbrott.